I'll watch the night turn light blue
But it's not the same without you
Because it takes two to whisper quietly

Kom nyss på att det har gått nästan 2 år sedan du lämnade mig.
2 år av sorg och starka känslor. Vi trodde att det skulle vara vi föralltid.
Vi lovade varandra evig vänskap och eviga känslor.
Men känslorna dog med oss, när våra hjärtan slets ifrån varandra.
När våra själar delades itu, och vi inte längre var en enda individ.
Hur våra kroppar slets isär och vi släppte allt som vi en gång hade.
Jag önskar verkligen att jag kunde spola tillbaka tiden.
Då önskningar inte betydde någonting och det var bara du och jag.
Men jag vet att det inte går så istället sitter jag ensam kvar.
Jag vet att du inte skulle vilja se mig såhär, att du vill att jag ska le.
Armarna knottrar sig, trots att jag inte fryser. Jag är full av saknad.
Jag önskar jag kunde säga att allting kommer ordna sig, men vad gör det.
Hur mycket jag än försöker så kommer du aldrig tillbaka.
Du försvann verkligen från ytan och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Ångesten fyller min kropp, och paniken stiger mig åt huvudet.
Tårarna rinner längs kinderna och det smakar salt i munnen.
Jag ser ner på mig själv, min kropp är ärrad, förstörd och själen min är trasig.
Jag som en gång var så hel, så kompakt och inget trängde igenom.
Se på mig nu, så bräcklig och så skör. En stöt i bröstet är allt som krävs.
Allt som krävs för att jag ska trilla omkull och sluta se omvärlden.
Stjärnorna faller omkring mig. ♥