Stay away

Dom kryper, krälar sig närmare.
Vart jag än går krälar dom intill mina fötter.
Benen dränks i misströstan av skuggorna kring mig.
Andetagen blir häftigare, lungorna försöker dra in luft.
Det klumpar sig i magen, det drar ihop sig inuti mig.
Jag försöker dra in luft, men ingenting händer.
Som om lungorna har stannat upp, min kropp och hjärna separerats.
Jag kan inte kontrollera vad som händer längre.
Jag vet inte ens vad jag ska ta mig till längre.
Känns som om allting klumpar sig omkring mig.
Jag är en fläck i universums stora mysterium.
En liten svart fläck i atmosfärens stora ihålighet. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0