Red bloody roses
Dålig på att uppdatera idag. Ber om ursäkt antar jag.
Solen lyser ute, det är runt 6 plusgrader och jätte fint.
Ändå har jag absolut ingen lust att röra mig ur fläcken.
Sitter bra här i soffan, med min feta mage runt mig.
Jag har tröttnat rejält på allting omkring, vill falla handlöst.
Usch, hade mitt möte i morse som jag och mor vandrade till.
Var ganska skönt med en promenad, men magen vred sig.
Och den slutade inte förens jag gick ut ur tegelbyggnaden.
Tårarna rann längs kinderna under tiden ja satt i rummet.
Vita väggar som slöt sig omkring min kropp. Jag kände mig förlorad.
Mina ben skakade, mina händer trevade längs fingrarna.
Rastlös heten fyllde mig från tårna ändå upp i huvudet.
Det var hemskt, och det var jobbigt. Dom bara frågade och frågade.
Dom var så på hela tiden. Fråga efter fråga som krävde svar.
Frågan är om jag gav bra svar? Jag försökte verkligen.
Inte för min egen skull, utan för människor omkring mig.
Jag vill ha en framtid tillsammans med dom.
Inte sitta inmurad i mina tankar och i mina ångestattacker.
Jag vill slippa suget efter blod, smärta och död.
Jag vill slippa känns blodet rusa genom kroppens ådror.
Jag vill slippa springa iväg från problemen.
Jag vill kunna ta hand om mig själv, och andra.
Jag vill kunna leva normalt igen.
Tillsammans med dom jag älskar.
Kommentarer
Trackback
