Åh så sant, så sant..
Jag vet inte längre vad jag ska göra.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Eller hur jag ska reagera.
Jag vill bara krypa ihop i fosterställning.
Gråta tills tårarna tar slut, och se hur det droppar omkring mig.
Inte behöva oroa sig för någonting.
Bara ligga där helt stilla i ensamheten.
Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden.

Till en annan tid, en annan plats.