Jag svävar i himlen tillsammans med allting annat i min värld som är dödsfött.
Jag andas utav den fria luften, den som ingen annan har lyckats smitta ned än.
Fri från avgaser och tomma tankar, kraftiga problem och häftiga drömmar.
Men allt var bara en dröm, en suck efter ett annat liv utan dessa problem.
Mina armar är en en gång notpapper till en inte allt för vacker sång.
En sång som ingen sjunger utan nynnas dagligen trots smärtan i själen.
Jag är inte lika vacker och tillfredsställd som jag en gång var förut.
Jag är trasig och förstörd på insidan, men på utsidan låtsas jag att allting är bra.