Sitter och lyssnar på Simple Plan igen efter alla år.
Kommer ihåg att jag var sjukt beroende av dom ett tag.
Hade tröjor, planscher och skit överallt i rummet.
Nu är deras låtar mer som ett rop på hjälp.
Trots saknaden av livsglädje, så är det ändå en tröst.
Inte för jag vet varför det är det egentligen, men.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, känns mer som