Starving for love
Jag saknar Jonatan, usch jag tror jag börjar gråta snart.
Jag är så jävla död utan honom. Jag vet inte ens vad jag ska titta åt för håll.
Allting är så mycket enklare tillsammans med honom.
Jag är så jävla död utan honom. Jag vet inte ens vad jag ska titta åt för håll.
Allting är så mycket enklare tillsammans med honom.
Jag kan sitta och lyssna på my heroine på repeat typ miljoner med gånger.
Och fortfarande gråta varenda gång, undrar hur patetisk jag låter.
Och fortfarande gråta varenda gång, undrar hur patetisk jag låter.
Men du kan inte säga ett skit, om du inte har ditt hjärta 588,5 km ifrån dig.
Du kan inte säga ett jävla ord.
För du har ingen aning om hur jobbigt det är.
Mitt hjärta slits isär varje gång vi skiljs åt och jag vet att även om vi ses igen.
Så är det dagar, veckor och månader tills jag får trycka mig intill din kropp igen.
Mitt hjärta bryts sakta ned när jag tänker på hur lång tid det är
Så är det dagar, veckor och månader tills jag får trycka mig intill din kropp igen.
Mitt hjärta bryts sakta ned när jag tänker på hur lång tid det är
tills jag får ha dina armar runt mig igen.
Jag lider varje gång vi säger hej då. Varje gång jag måste gå ifrån dig.
När dina ögon tåras och du viskar i mitt öra att du älskar mig.
När dina händer släpper runt min midja och du tittar på mig.
När dina ögon tåras och du viskar i mitt öra att du älskar mig.
När dina händer släpper runt min midja och du tittar på mig.
Dina armar släpper greppet om min kropp och du backar ett steg.
Jag måste motvilligt släppa dig och backa jag med.
Tårarna bildas i ögonen fast jag vet att det inte är sista gången vi ses.
För att försöka köpa mera tid kryper jag ihop intill dig och viskar att jag vill inte gå.
Jag viskar att jag kommer sakna dig, försöker förgäves hålla fast i din jacka.
Jag måste motvilligt släppa dig och backa jag med.
Tårarna bildas i ögonen fast jag vet att det inte är sista gången vi ses.
För att försöka köpa mera tid kryper jag ihop intill dig och viskar att jag vill inte gå.
Jag viskar att jag kommer sakna dig, försöker förgäves hålla fast i din jacka.
Du kramar om mig hårdare och säger att du kommer sakna mig så jävla mycket.
Jag känner hur tårarna pressas utåt men jag håller dom inne.
Känner att tiden är pressad, lossar sakta mitt grepp om dig och tittar upp i dina ögon.
Känner att tiden är pressad, lossar sakta mitt grepp om dig och tittar upp i dina ögon.
Du tittar mig in i ögonen och jag känner hur mitt hjärta slits ur bröstet på mig.
Lyfter sakta upp väskan från den blöta marken, regnet slår mot våra jackor.
Men det spelar ingen roll, vi märker ingenting.
Men det spelar ingen roll, vi märker ingenting.
Jag tar två steg bakåt, tittar på dig. Tänker att du är minsann en av guds änglar.
Tänker att du är det bästa som har hänt mig, och önskar att jag kunde stanna.
Går motvilligt ifrån dig, känner hur saknaden redan tar över i kroppen.
Sorgerna kommer närmare, och allt jag vill är att springa in i dina öppna armar.
Går motvilligt ifrån dig, känner hur saknaden redan tar över i kroppen.
Sorgerna kommer närmare, och allt jag vill är att springa in i dina öppna armar.
Du vinkar lite slött åt mig, jag rättar till axelbandet på ryggsäcken.
Vänder mig mot dom öppna tågdörrarna och tar några steg.
Blickar bakåt över axlarna och visst är du fortfarande där.
Min alldeles egna pojke, min underbara pojkvän.
Vänder mig mot dom öppna tågdörrarna och tar några steg.
Blickar bakåt över axlarna och visst är du fortfarande där.
Min alldeles egna pojke, min underbara pojkvän.
Går upp för trapporna på tåget och slår mig ned på min angivna plats.
Känner hur mitt hjärta har slitits ur bröstet och trampad på i det blöta gruset.
Känner hur mitt hjärta har slitits ur bröstet och trampad på i det blöta gruset.
Tåget rullar sakta ut från perrongen och jag kan inte hålla tårarna inne längre.
Tårarna rinner sakta nedför kinderna för varje sekund försvinner du längre bort.
Jag torkar bort dom, i ett försök att se lite gladare ut men saltsmaken sitter kvar.
Det känns redan som om jag ska dö av saknad och det har inte gått mer än 3 minuter.
Tågresan sniglar sig framåt och 7 timmar senare sitter jag i soffan hemma.
Önskandes att jag vore i din famn igen, men visst måste jag vänta.
Önskandes att jag vore i din famn igen, men visst måste jag vänta.
Men all väntan är egentligen värd det, för varje gång jag får se dig igen hoppar
även mitt hjärta tillbaka in i kroppen. Jag är så lycklig med dig.
Du betyder så mycket för mig, och jag älskar dig ♥
Kommentarer
Trackback
