Så en än gång sitter jag här.
Men klumpen i magen och gråten i halsgropen.
Jag tynar bortåt, bort från horisonten.
Ska inte bli något långt inlägg, jag lovar.
Jag vet inte vilka som läser,
och om jag verkligen utstrålar så mycket sorg som mamma säger.
Jag ville aldrig påverka omgivningen.
Jag ville aldrig att dom skulle se vem jag var.
Jag ville bara att allting skulle bli som förr.