Time to say farewell
Hello Seattle, I am a manteray
Deep beneathe the blue waves
Ill crawl the sandy bottom of Puget Sound
And construct a summer home
The stars lean down to kiss you
And I lie awake and miss you
Pour me a heavy dose of atmosphere
Cause I'll doze off safe and soundly
But I'll miss your arms around me.
I'd send a postcard to you dear
Cause I wish you were here.
Jag är helt slut i kroppen, och en än gång sitter jag med tårar i ögonen.
Jag har äntligen bestämt mig, jag fattar mod.
Det är stora steg, stora känslor som står på spel.
Jag fyller mig själv dagligen med tankar och lyfter problemen på mina axlar.
Jag bär bördor större än jag orkar lyfta.
Men jag gör det i alla fall, inte för att jag vill utan för att jag inte vet.
Jag är så trasig, och nu tar det äntligen slut.
Nu orkar jag inte mera, jag har fått tillräckligt.
Du slog luften ur mina redan tömda lungor, jag får inte ned mer.
Jag försöker att dra ner luft, men jag är redan tömd till botten.
När morgondagen gryr andas jag inte mer.
Jag försökte att stå ut med allting, för någon annans skull.
Men istället för att bli starkare så krympte jag.
Jag blev automatiskt mindre, svagare och håligare.
Jag blev automatiskt mindre, svagare och håligare.
Ingenting spelar egentligen någon roll längre.
För nu slutar jag, jag lägger ner dom onödiga bördor.
Som så länge vilat över mina axlar.
För nu slutar jag, jag lägger ner dom onödiga bördor.
Som så länge vilat över mina axlar.
Vila föralltid min kära i graven bredvid mig.
Tillsammans så skulle vi gå igenom allt.
Du lämnade mig, men jag lämnar dig aldrig.
Du vilar över mina ögonlock och över mina skuldror.
Du lämnade mig, men jag lämnar dig aldrig.
Du vilar över mina ögonlock och över mina skuldror.
Du var allt jag behövde för att andas.
Du är fortfarande allt jag behöver för att andas.
Men du försvann, likt dimma över slätterna.
Likt löv som faller till marken.
Du är fortfarande allt jag behöver för att andas.
Men du försvann, likt dimma över slätterna.
Likt löv som faller till marken.
Du försvann, du lämnade ingenting kvar.
Bara illusioner av att få ha dig nära igen.
Bara illusioner av att få ha dig nära igen.
Men illusionerna är som sagt bara illusioner.
Du lovade mig att det alltid skulle vara vi två.
Det skulle vara vi två mot världen.
Du lovade mig att det alltid skulle vara vi två.
Det skulle vara vi två mot världen.
Jag lyste, lika äkta och lika sann som en stjärna.
Men sakta och säkert tynade jag bort.
Jag är smutskastad, trasig och förstörd.
Men sakta och säkert tynade jag bort.
Jag är smutskastad, trasig och förstörd.
Jag har inget skydd längre, jag står öga mot öga med döden,
han välkomnar mig som en dotter.
Andas in den svarta röken från hans andetag,
försvinner sakta ner i djupet.
Drömmarna försvinner aldrig, dom blir bara fler och fler. Jag andas inte längre.
Jag lever på impulser som någon annan styr.
Jag har blivit en marionettdocka i hans våld.
Han styr varje rörelse jag tar, styr mig mot djupet. Nedför stupet.
Jag har dragit mig in i mig själv, glömt allting som har med lycka och glädje att göra.
Det finnas bara mörker, och det finns inga alternativ. Allting är borta.
Mitt huvud är fyllt med mörker, inga ljus finns längre kvar.
Dom brann ned, alla brann ned. Försvann med hånflin på läpparna.
Brydde sig inte ett dugg.
Jag är en frusen fjäril.
Trots sommarvärmen fryser jag, skakar.
Mina vingar dog för länge sen, jag kommer ingen vart längre.
Jag försöker flyga men det är lönlöst, jag kan inte bryta isen längre.
Det finns inga sommardagar kvar, allt är vinter, mörkt och kallt.
Isen blir tjockare dag för dag. Snart är jag instängd, om jag inte redan är det förstås.
Vad gör man när ingenting fungerar längre?
När kroppen inte lyder längre. För det gör den inte.
Vinden blåste kallt utanför det öppna fönstret.
Hur skulle hon någonsin kunna bli frisk när ingen förstod hennes besvär?
Frågan var om hon överhuvudtaget var sjuk?
Själv tyckte hon verkligen inte det. Men vad tyckte alla andra?
Och spelade deras åsikter verkligen någon roll när allt kom omkring?
Förklara då vad ordet sjuk betyder. Det kan betyda så mycket.
Precis som alla andra ord.
Men när allt ändå är värdelöst,
vad spelar det för roll om man vet vad ordet sjuk verkligen betyder.
När varje dag är en innerlig plåga, och varje andetag gör ont.
Gör det verkligen någon skillnad när man är död inombords.
För varje dag så slocknar en ny stjärna på himmelen,
det var de som en gång brydde sig, de som älskade.
Strikta efter att vara äkta, strikta efter en linje.
Bara du kan övervinna din egna rädsla.
Bara du kan kämpa emot ditt egna trassel.
Trådar som hör ihop, som du måste undvika att bli fälld av.
Allt har sitt slut, allting säger stopp.
Saker försvinner medan andra stannar kvar likt sanden i ett timglas.
Jag lämnar jorden för att en än gång få flyga med mina änglar ♥
Kommentarer
Trackback
